Idag, nästan fyrtio år senare, lyssnade jag på en dokumentär pod (Sveriges Radio) om Cornelis Vreeswijk och kom då att tänka på när jag träffade honom -84.

Jag måste söka på CV och Askersund, slog det mig och vad hittar jag? En bild som fotografen vid Nerikes Allehanda, Ove Danielsson, tog vid tillfället. Platsen Askersunds hembygdsgård och en regnig (och ”åskig”) sommardag 1984. Vädret tvingade CH att avsluta konserten efter blott en låt. Till publikens stora besvikelse. Men jag minns att mäster Cornelis, efter att ha sökt skydd från regnet i en liten stuga, sedan kom ut och bad att få stå med mig under mitt paraply. Jag var bara 14 år men insåg redan då att han var en mäster; min mäster. Där stod vi i närmare en timma och pratade. Nåväl, mest försökte de vuxna gubbarna att konversera honom men jag minns att han var väldigt mån om att jag skulle känna mig delaktig i samtalen. Det värmde och stärkte min känsla för mäster CV. Än idag hedrar det honom, enligt mitt sätt att resonera: Dagens unga vår framtid.

Så åter till Ove Danielssons fotografi. VEM såg jag inte stå och spana mot mäster CV?! Jovisst, där finns ett bildbevis och stöd för mitt minne för den där magiska dagen då jag (och två hundra andra) stiftade mer eller mindre nära bekantskap med legendaren Cornelis Vreeswijk. Det är alltså undertecknad som figurerar i bildens vänstra periferi. Fotot taget strax innan han vek av åt höger, mot mig och mitt paraply.

Tänk att jag, om än i väsentligt mer blygsam skala, ändå skulle knalla i samma visdiktning som honom. Jag nästan ryser vid tanken på att han (kanske kanske) hade någon känsla för att den finnige ynglingen också brann för melodins dragningskraft?

Så jäkla roligt att det fanns en bild, tycker jag. Tack fotograf Ove Danielsson!!!!

/pP