”Äntligen” kanske du undrar? Ja, det har varit ett på många vis tungt år för mig där en nära familjemedlem och en vän plötsligt gått ur tiden och andra drabbats av sjukdom. Visst, vid femtio år fyllda borde jag kanske vara beredd på att saker och ting förändras, att döden är ytterligare en hållplats närmare och att gilla läget sådant det nu är. Det är ju allmängiltigt.

Men icke desto mindre tog 2019 hårt på mig och när är jag redo att göra bokslut och lägga det till handlingarna.

När så december är här, med sitt kompakta mörker, så lever jag (och de flesta med mig) på ångorna från sommarens ljus och värme. Med D-vitaminvärden som skaver lågt likt en hälsporre är det klart att man blickar bakåt mot den senaste sommaren. Min sommar kom delvis att spenderas i Stabby prästgårds sädesmagasin, nära mitt hem och min ateljé på Skolgatan 7 (i nordvästra Uppsala). Med sina lindar, björkar och bokar, gräsytor, sädesfält och många snacksaliga friluftsälskare är Stabby prästgård något av min älsklingsplats i staden.

En annan höjdpunkt på 2019 var besöket på Gotland i slutet av juli. Jag hade varit på ön och spelat in en film (i mars 1992) och mindes den som avfolkad, svinkall och gråvit. Hade det inte varit för min Maria och vår dotter Emilias envetna Gute-förespråkande hade jag semestrat på västkusten igen. Nu kom vi emellertid till Gotland och det första som hände mig var att jag blev ”kär”! Förälskad i öns avstånd från fastlandets vardagliga bekymmer, dess natur med klinter och fält och de alltid närvarande historiska miljöerna – inte minst i Visby – och den alltid inramande Östersjöns brus. Lilla och Stora Karlsö mot den oroliga himmelen svävande över sig, skulle senare komma att bli förevigat hemma i Uppland. Och som grädde på moset hittade jag en ny favorit i Överstekvarns chilisås, wohoow så gott!



Efter ett snudd på förpliktigande bad vid Sudersands långa sandstrand (bland en kopiös mängd harmlösa öronmaneter), vandring utmed Visby ringmur, groupie-tillfälle vid Hoburgsgubben och andra raukar, möten med diverse vänner till familjen m.m. så var jag snart åter hemma i Uppsala. Och nu var det minsann ”ett annat ljud i skällan” … Nu kan jag helt enkelt inte sluta att lovorda Gotland med sin mångfald.

I början av september blev jag färdig med min målning ”Karlsöarna” hemma i sommarateljén i Uppsala. Här intill ser du den strax innan fullbordandet. Som jag längtar, till Gotland och kanske än mer … Till sommaren igen. Men först ska jag bara njuta av livet där det för stunden uppehåller sig: Umgås med familj och vänner, måla och komponera ännu mera, uppmärksamma vintersolståndet, fira julen och det nya årtiondets (2020-talet) inträde, lustas av ATP-tourens start i Melbourne, det italienska Girot, påskhögtiden, mängder av födelsedagar o.s.v. Kort sagt, Först och främst önskar jag leva livet – här och nu.

/pP